Att jag alltid tyckt om träning är ingenting nytt. Allt från yoga till tyngdlyftning är av intresse. Jag älskar att känna när kroppen jobbar och töja på sina egna gränser för vad man trodde att man klarade av.

Den senaste besattheten är att springa. Intervaller, distans, en långsam jogg; det spelar egentligen ingen roll. Att få löpa fungerar för mig som meditation gör för andra. Jag rensar huvudet på alla tankar och koncentrerar mig bara på en sak. Efteråt är jag (som sig bör), helt utslagen, men det är en skön känsla av att ha gjort slut på precis varenda bit energi som låg lagrad i kroppen.

Utöver att ha investerat i bra löparskor så har jag även lagt ner tid på att hitta en riktigt bra pannlampa. Jag försöker visserligen alltid springa på väl upplysta vägar, men det känns bättre att ha för mycket ljus än för liten. Lampan jag tillsist fastnade för har olika ljuskäglor och man kan därför välja mellan ett spot-ljus eller en mer bred räckvidd. Utöver det har den även en blinkningsfunktion (även kallat SOS-läge) som är till för om man skulle behöva göra sin omgivning uppmärksam.

Jag var faktiskt ute för första gången igår med den nya pannlampan. Jag måste ändå säga: trots att det regnade så presterade den över all förväntan och Ljusgiganten som jag handlade lampan från skickade med extra tillbehör som batteriet helt kostnadsfritt. Det var en tydlig skillnad mellan de olika ljuskäglorna och jag kan verkligen förstå hur jag kommer ha nytta för dessa beroende på i vilken terräng jag springer. SOS-läget testade jag när jag var hemma på gårdsplanen igen och Johan sa att den lyste upp ordentligt (han stod inne i vardagsrummet och kikade ut bakom gardinen, stackar’n ville väl inte bli blöt).